Vad är det som händer??!! Vad rör sig i min mage? Och varför ligger det en stor sten på min bröstkorg? Varför har jag ett fånigt och ett sorgset leende på samma gång ?!
Vet ni vad, jag träffade Honom i lördags! Han som jag har längtat efter i åratal och nästan givit upp hoppet om. Han såg på mig med förtrollade ögon, helt tagna från första sekund! Det var som i en film som om ett ljus var ovanför oss och all denna höga musiken och människoprat blev till ett dovt bakgrundsljud när han närmade sig mig. Jag försökte undvika ögonkontakten, spelade lite svår men det var kört, var gång våra ögon möttes började en påtaglig ökande puls. Jag var fångad i hans ögon.
Sen kom smällen
-jag har flickvän och barn
Faaan vi träffades för sent! Som han själv sa "fel tid och rum, faan"
Eftersom det var ett dött lopp försökte jag undvika honom, inte förstora det jag kände, det var ju trots allt kört. Men han kom fram till mig igen och igen.
Man kunde se chocken i honom när han stakade fram orden
"Alltså, jag har inte tittat åt en tjej såhär på 9 år, vad gör du med mig?!"

Dragningskraften var så stark och förbjuden. Och hjärnspökena bråkade (viiiiill röra, får inte röra, men viiiiill)

Där satt han bredvid min igen efter hans återigen letande efter mig. Hans ögon lyste, hans flin och hans ord som upprepade sig "faaan" och så tittade han ner. Det märkes hur förvirrad han var.
Jag försökte slå bort det som höll på att hända inom mig och gick ut på dansgolvet.. Han satt tillbakalutad, road med ett leende som nästan kunde toucha hans öronsnibbar. Så vacker! Han såg ingen annan, bara mig.
Tillslut väckte han något inom mig, något som jag inte harkännt på så många år.. Hur bar han sig åt? Genom att bara finnas till? Jag känner ju för fan inte honom? Är det det här som kallas "kärlek vid första ögonkastet" ?!
Jag tittade på honom, en sista gång, gav honom ett leende, dock såg han nog sorgen i mitt leende som jag försökte attinte visa och han förstod att vi inte kommer ses mer.
"Får jag verkligen inte se dig igen? Men jag måste?" Jag kunde höra en aning av panik i rösten.
Han var förvirrad. Flickvän och barn hemma, han vet att han inte får falla men ibland kan man inte bestämma.

Jag vill träffa honom igen och han mig men det går inte. Han bor långt borta och jag här. Ett dött lopp som sagt. Men det var ljuvligt! De två timmarna var magiska. Jag fick träffa Honom. Han som jag längtat efter så i 2000 dagar. Som jag drömt om. Han fanns på riktigt.
Men nu har jag vaknat ur bubblan och den bittra verkligheten slår mig i magen som är full av fjärilar.

Det var Pernillas korta kärleksaga. Otur as usual! Tack och hej! :(

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jagat en jävla mygga nu i en timma.. Kan inte sova förrän den är död!!! Kan ju blogga sålänge tills den dyker upp igen :) Är på min sista semestervecka :O sjukt vad tider springer.. Sakta neeer nu! Känns som jag inte hunnit med någonting..men ...

Grymt tråkigt att packa.. Hela dagen försvinner.. Men har ändå varit molnigt hela dagen så det gäller att passa på. Imorgon kommer mitt älskade barn hem!! Hon har varit på semester sen i lördags med hennes fars släkt och jag har passat på att träna ...

Den första gången jag såg på dig Och kände hur du såg på mig Då föll allting jag trott var sant Jag vet du kände likadant Du var så vacker då som nåt jag aldrig kunnat nå Och hjärtat slog ett slag för var förlorad dag Jag gömde mig i fantasin ...

Äntligen är våren här! Snart dags att börja raka bena igen ;) höhö Glodde på en film i lördags i min ensamhet. Handlade om olycklig o lycklig kärlek.. Drömde mig iväg.. Längtar.... Märkligaste känslan är nog att sakna någon man ännu inte känner....

Helgen bestod av jobb och kalas! Planen var även att träna lör o sön men icke, latheten övertalade mig att stanna på soffan. :/ Ja ja.. Allt mitt snack i föregående blogginlägg om "högre växel, nya tag, sockeravvänjning" har varit skitsnack. Ja...